Utrustningen

1934 introducerades det vi kallar den moderna alpina utförsåkningen i Sverige. Det var Olle Rimfors och Sigge Bergman som var gymnastikdirektörer och hade varit på en studieresa till en berömd skidskola i Österrikiska St. Anton vid namn Hannes Schneider, som kom på idén.

Utrustningsmässigt räknar man givetvis in skidor, pjäxor, bindningar, stavar och en hel del skyddsutrustning så som handskar, hjälm, vadderade skidkläder, armskydd, benskydd och ryggskydd.

Från början var skidor enbart tillverkade av trä. Först runt 1926 kom de första metallsidorna till slalomskidor och dessa lanserades av Rudolf Lettner från Österrike. Den allra första slalomskidan som tillverkades i Sverige hade just sådana metallkanter och den kom ut säsongen 1934 – 35. Skidan gjordes av L.A. Jonssons fabrik i Östersund och det var efter anvisningar av Olle Rimfors, därifrån kom också namnet Kapten Rimfors. Den tillverkades av hickoryträ.

Det har hänt väldigt mycket med materialet från 60-talet och framåt. Idag har alla skidor som man använder alpint stålkanter och skidorna har man oftast byggt upp av olika typer och kombinationer av plast, trä och kolfiber.

En bindning har egentligen två syften. Ett är att se till att pjäxan är fixerad emot skidan och det kanske viktigaste är att om man faller eller vid en olycka så löser den ut och på så sätt frigörs skidan från foten. På så sätt så undviker man att få skador som kan bli allvarliga. Idag är bindningarna steglöst ställbara så varje åkare själv kan justera detta beroende på sin vikt, skicklighet, åkförhållanden och vana till exempel.

Tillverkare till utrustning finns det idag en uppsjö av och dessutom har det skett en hel del sammanslagningar under senare år. Det har gett ett utbud som är mera komplett. Dessutom så tyder det på att många tillverkare satsar mycket mer på kvalitét än kvantitet, vilket är mycket bra.